interlude.

23.34

Okej, innan jag går och svimmar av igen i sängen,

de här två skönheterna är våra framtida fiskar:

Jaguarmal

Giraffnosmal

Namnförslag mottages!

Tema: barnprogramshjältar, gärna från 70-80-talen.

put on your amazing leotard and learn all you should know.

23.21

Jag håller på och förbereder mig inför The Arks kommande platta genom att stimulera igång min gamla, numera underliggande, obsession igen, genom diverse spotify- och youtube-utflykter.

Det är inte svårt. Det går ganska snabbt.

Och jag tillåter mig att bli smått sentimental.

För vem hade jag varit utan The Ark?

Mamma, vad heter den där boken? Den där som är skriven av nån kvinnlig författare (skulle inte förvåna mig om det är Bodil Malmsten, för konceptet känns sådär abstrakt och eftertänksamt som hennes teman ofta är). Den där som handlar om liksom olika vägskäl i livet, hon beskriver vilka personer hon skulle varit om hon gjort andra val vid särskilda milstolpar hon stött på.

Jag hajar verkligen grejen. Jag har ett gäng såna stolpar själv, som jag kan se nu med facit i hand, som liksom hjälper till att identifiera mig som person. När jag bestämde mig för att det är Oskar jag ska leva med (nummer ett såklart), när jag valde att börja Gottsundaskolan istället för Eriksbergsskolan, när jag flyttade till Hoby...

...och när jag gav mig in i Ark-hysterin.

Och den var galen. Fullkomligt galen. Stundvis osund. Men det hela utvecklades faktiskt till en slags grundsten till den människa jag är nu.

Och jag är faktiskt ganska nöjd med den människa jag är nu.

Ola. Jag hade så roligt. Jag hade så fantastiskt roligt och jag lärde mig så mycket,

och allt var på din bekostnad.

För mig är det fortfarande svårt att förstå att du faktiskt är av kött och blod, och inte en Platonsk idébild för mig, som grottmänniska, att betrakta och dra nytta av. Som det i och för sig är med de flesta offentliga personer. Men lite extra i ditt fall, eller hur? En ung man med ganska grava Jesuskomplex som plötsligt fick möjlighet att bli något av en sektledare.

För det var ju det som hände. Vi som följde er var inte bara en grupp förälskade småtjejer (vilket vi också var, herregud, jag var ju femton och pytteliten), vi var en rörelse. Med regler, budord, värderingar, traditioner. Och inte en enda en av oss förstod att du var en människa.

Förstod du det själv?

Vi var förvirrade småglin som fick något att gå efter, något att hålla i oss i, och vi byggde våra grunder, vi mådde bättre, vi blev de vi ville bli.

Och jag kan ha fel, men jag tror att du gick sönder under tiden.

Det är ju ganska ironiskt egentligen. Vissa paralleller kan dras. Ville du dö för våra synder?

Jag skulle i alla fall, i min sentimentalitets klimax, vilja framföra ett litet tack.

Och något slags ursäkt.

Men man är väl inte mer än människa.

(Gud jag skulle ju gå och lägga mig.)

discontent.

00.35

Oskar har åkt till Boden.

see more Lolcats and funny pictures

smug alert.

01.14

Jag är bäst i världen idag.

Dagen efter att jag fick veta att pappa, älskade pappa, låg på sjukhus på grund av en stroke, gick jag och skrev en tenta.

Jag vill här tillägga att ödet inte nöjde sig med att lägga pappa, älskade pappa, på sjukhus.

Jag hade dessutom 38 graders feber, mensvärk och det värsta halsontet jag nånsin i mitt liv varit med om (mucoangin kan suga min röv).

Och jag nailade den. Tentan alltså.

Därför är jag bäst i världen idag.
Därför är världen lagom suddig.

Ghuben.

Jag älskar stentrappan upp till Ghuben.

Den gradvis stegrande doften av öl, svett och frityrolja (frityrolja? den dassiga hamburgertallriken maybe?)

öl, ljuvliga öl i lustiga glas (ett av vilka Fredrik raskt stoppade ner i jackfickan, så som studenter stundvis gör, det är därför vi får lämna kårlägget i pant när vi köper en Kwak).

Suddigheten, suddigheten som kommer över mig nu när jag inte är tonåring längre, och bara klarar att vara någorlunda seriös efter tre öl

kan urskilja färger

ett och annat gruskorn

kan le åt paret som uppenbart just lärt känna varann på Stocken

Han i kappa och skrattretande uppenbar backslick, hon i kortkort svart kjol, blont hår och en gina tricot-påse i handen

pussandes vid Universitetet.

Vansinnesfärd genom Ekonomikumparken med Oskar.

Och det värsta som kan hända är att jag blir blöt.

Idag är jag en sån där fruktansvärd människa som kan se det positiva i allt (hej dödsstraff, nackskott vanligtvis).

och nu ska jag sätta mig med grammatiken.

my valentine.

22.20

Jag och Oskar har haft en sån där alldeles perfekt skämma-bort-varandra-for-no-reason-kväll, precis som vi brukade göra i Växjö.

Planlöst vandrande på stan, Indisk middag på Williams med god öl (en Slottskällan ekologisk Pale Ale och en Corona för mig, en Staropramen och en Cobra för Oskar), promenad till Hemmakväll - 5 filmer för 95 spänn - och klaga klaga klaga hela vägen hem på alla puckon inne på/på väg till Stocken.

Halka halka över blöta isen kring Övre Slotts och Ekonomikumparken på vägen hem, i två-öls-fnisset (i alla fall för min del) och hand i hand.

My beloved Oskar, bästaste vän.

...och vattnet porlar i stuprören.

13.31

Idag har jag unnat mig själv att kosta pengar.

Jag inledde det hela med en exceptionellt god fetaostsallad, alldeles spontant sådär, ett trevligt förslag jag tackade ja till utan att tveka. Sen, på vägen hem, fick jag syn på den välbekanta skylten som liksom strålar in välbehag ända ner i tårna på mig: "Indiska".
Och jag sa till mig själv, när, du hyvens människa, köpte du senast någonting som var till dig själv, och dig själv allenast?

Resultatet: en komplett liten outfit bestående av en randig topp, en svart minikjol (en flickas garderob är ingen garderob om den inte innehåller en svart minikjol), och ett par gammelrosa knästrumpor med sidenband högst upp.
Absolute blizz har ett pris.
Närmare bestämt 347 kronor.


Sen, efter en snabb titt i Celsiusbokhandeln och ett beslut att börja läsa fantasy på engelska, gärna Terry Brooks, gick jag hem sådär riiiktigt långsamt som bara jag kan göra. Sådär så man nästan hör folk bakom en svära i sina egna huvuden. Oooh how I love it.

Jag halkade fram genom Vasaparken med en kall flaska cola, och sol var det, och jag kom fram till att det här är en sån där dag då man nästan kan kräkas på hur uppåt jag är.

Allt tack vare solen, våren, minikjolen och en ovanligt krämig fetaost.

boom boom.

22.32

Vårt akvarium är befolkat!

Eller... befiskat?

Balthazar är en sån här:

Gargamel är en sån här:












Och Björne är en sån här:















Fast de ser inte alls lika coola ut än, för de är ganska små. Särskilt Balthazar, som är en fruktad rovfisk kallad alligator gar, är fett ocool. Han är mest bara rädd för sin egen spegelbild och äter bara bite size-räkbitar.
Gargamel är lätt coolast, för han fladdrar (asså kolla in black ghost på youtube, de simmar faktiskt inte, de fladdrar) runt i hela akvariumet och är fullständigt orädd. Det första han gjorde var att bita Balthazar i stjärten.
Hans nuvarande projekt är att mucka med leopardmalen Björne, som är måttligt road. Gargamel vill liksom in under Björne. Han ser nog ganska dåligt, och uppfattar Björne som en praktisk varm sten att använda som gömställe. Björne blir skitarg.


Både jag och Oskar är ganska säkra på att Gargamel är uppäten imorgon.


För övrigt är det vår i luften, and it makes me feel like lindy hoppin'!