aldrig riktigt slut.

22.43

Vet ni vad jag gör?

Jag sitter och smyglyssnar på Winnerbäck.

Ja jag vet det är fullkomligt fruktansvärt, jag HATAR ju Winnerbäck, och av alla människor jag trivs med att sitta och driva med och hacka på så är han min absoluta favorit.

Och här sitter jag och lyssnar på Kom Änglar.

Fast det är lite intressant.

Jag tror det råkade bli så för att jag drömde om gamla historier inatt. Om gymnasieromanser på dagisnivå som bara gick fel och blev konstigt. Och Lasse var liksom med på ett hörn överallt.

Jag minns hur jag satt framför datorn med WMP och alla låtar jag laddat ner från Kazaa, och klockan blev ett blev två blev tre blev fyra... Och mamma och pappa hade gått och lagt sig, och jag var alldeles själv med dataskärmen och dramatiska egocentriska musiken och han satte ord på allt jag kände.

I gymnasiet finns det ingen som förstår dig. Utom möjligtvis Lasse Winnerbäck.

Gud vad man grävde ner sig i saker och ting i just de tonårsåren, liksom levde i en fantasivärld uppbyggd av låttexter, ackordföljder och filmrepliker.

Eller var det bara jag?

Kompis A, som alltid varit hjärtlöst ärlig (om nästan allt) sa till mig en gång att jag ville leva som i en film, och jag blev skitsur.

Men han hade ju fullkomligt rätt.

Nu kan jag lyssna på Winnerbäck utan att liksom vältra mig i sorger, utan att (bestämma mig för att) känna igen mig i vartenda ord, och jag hör ju. Det är ganska dåligt faktiskt. Men det hade ju betydelse en gång i tiden. Och jag kan le åt det.

Ja gud, vad ska man annars göra?

Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp.

Big spender

22.02

Lustig grej när jag gick nedför Rackarbergsgatan på väg hemåt. Jag skulle vissla lite sådär på måfå som man gör ibland när man är ensam och har tråkigt, och när jag hade visslat ett par sekunder så märkte jag vilken melodi det var.

Internationalen.

(Hur röd får man bli)

Idag har jag shoppat bara till mig själv, alldeles själv.

Det var jättestressigt. Lynchstämning nere på stan, när alla affärer har minst halva priset på typ allt. Jag har knuffats och buffats och slitit i kläder, Ullared-style. Men två stora kassar proppfulla med nästan oförskämt snygga, äckligt billiga kläder var värda varenda svettdroppe.

New and improved Lena har bara kläder i lätta, naturliga färger, med mycket tyg och många lager. Hennes nya favoritfärger är rosa och blått. Hon undviker svart, men har börjat inse på nytt att det här med jeans faktiskt är en rätt bra grej. Så länge midjan är hög, så inte buttcracken tittar fram varje gång man sätter sig ner. Hon har smycken också förresten, för att liksom komplettera outfiten, och de här smyckena kommer inte ligga i hennes kinesiska skåp och bara mögla, utan hon kommer minsann använda dem nu när hon har köpt de för dyra tjugolappar.

New and improved Lena vill gärna får det att se ut som att hon egentligen faktiskt har råd att köpa kläder, och inte bara shoppar som besatt när en tunika kostar 50 spänn.

Fake it 'til you make it, tänker hon.

tillbaka till verkligheten.

21.30

Jag har haft en fantastisk semester, med sol, bad, fiskfångst och tama renar. Till och med en kortare båtvistelse som avslutning. Fullständigt perfekt.

Ändå infinner sig den där värmande känslan av "äntligen hemma" när jag kliver innanför dörren.

Nu längtar jag faktiskt ganska mycket efter vardagen. Jag tycker om min vardag. Vilken lyx.

Som vanligt har jag massvis med projekt inför terminens början. Jag planerar att genomföra minst hälften. Jo faktiskt.

Lenas uppstyrningsprojekt HT-10:

• Stavgå minst en halvtimme om dagen med stavarna jag fått av svärmor (jag säger ju att jag är en tant).
• Räkna kalorier (jag är 5-7 kilo ifrån att känna igen mig själv).
• Samla kvitton och få nån slags koll på hur mycket pengar vi bränner, och vad vi bränner dem på.
• Köpa nya, fräscha kläder (vilket jag kommer ha råd med när jag skaffat mig koll på pengarna).
• Skriva upp saker som ska göras i nån form av kalender, helst en filofax, för jag behöver en plånbok också.
• Gå till tandläkaren.
• Gå till doktorn och reda ut varför jag är halvdöv på högerörat.
• Bli aktiv på facebook.
• Bli aktiv på den här bloggen (så jag får igång det här skrivandet som jag nog faktiskt vill hålla på med.
• Lära mig att höra av mig till vänner, och umgås med dem oftare (det är verkligen galet opraktiskt att vara så mycket av en eremit som jag är).

Jag ska alltså bli friskare, smalare, mer ekonomisk, mer uppstyrd och mer social.

New and improved.

Fortsättning följer.

00.50

Dead leaves and the dirty ground when I know you're not around.

Efter tre omgångar peggle på zylom.com, en omgång betapet med mamma, en noggrann stalkertittning på facebookbilder tillhörande folk som jag faktiskt i princip inte känner alls, tre genomläsningar av aftonbladet och en ny spellista på spotify kan jag inte fly längre. Det kryper inpå mig. Faktumet att Oskar inte är här.

I didn't feel so bad til' the sun went down

then I come home

no one to wrap my arms around.

Det är ju faktiskt egentligen väldigt konstigt, det här att jag, som har så svårt att umgås med folk i allmänhet en längre tid (i alla fall i nyktert tillstånd), kan vara så extremt missnöjd med en annan människas frånvaro.

This sucks ganska hårt liksom. Jag är inte nöjd. Och jag är alldeles för bortskämd för att kunna hantera missnöje på ett konstruktivt sätt.