Lustig grej när jag gick nedför Rackarbergsgatan på väg hemåt. Jag skulle vissla lite sådär på måfå som man gör ibland när man är ensam och har tråkigt, och när jag hade visslat ett par sekunder så märkte jag vilken melodi det var.
Internationalen.
(Hur röd får man bli)
Idag har jag shoppat bara till mig själv, alldeles själv.
Det var jättestressigt. Lynchstämning nere på stan, när alla affärer har minst halva priset på typ allt. Jag har knuffats och buffats och slitit i kläder, Ullared-style. Men två stora kassar proppfulla med nästan oförskämt snygga, äckligt billiga kläder var värda varenda svettdroppe.
New and improved Lena har bara kläder i lätta, naturliga färger, med mycket tyg och många lager. Hennes nya favoritfärger är rosa och blått. Hon undviker svart, men har börjat inse på nytt att det här med jeans faktiskt är en rätt bra grej. Så länge midjan är hög, så inte buttcracken tittar fram varje gång man sätter sig ner. Hon har smycken också förresten, för att liksom komplettera outfiten, och de här smyckena kommer inte ligga i hennes kinesiska skåp och bara mögla, utan hon kommer minsann använda dem nu när hon har köpt de för dyra tjugolappar.
New and improved Lena vill gärna får det att se ut som att hon egentligen faktiskt har råd att köpa kläder, och inte bara shoppar som besatt när en tunika kostar 50 spänn.
Fake it 'til you make it, tänker hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar