...och vattnet porlar i stuprören.

13.31

Idag har jag unnat mig själv att kosta pengar.

Jag inledde det hela med en exceptionellt god fetaostsallad, alldeles spontant sådär, ett trevligt förslag jag tackade ja till utan att tveka. Sen, på vägen hem, fick jag syn på den välbekanta skylten som liksom strålar in välbehag ända ner i tårna på mig: "Indiska".
Och jag sa till mig själv, när, du hyvens människa, köpte du senast någonting som var till dig själv, och dig själv allenast?

Resultatet: en komplett liten outfit bestående av en randig topp, en svart minikjol (en flickas garderob är ingen garderob om den inte innehåller en svart minikjol), och ett par gammelrosa knästrumpor med sidenband högst upp.
Absolute blizz har ett pris.
Närmare bestämt 347 kronor.


Sen, efter en snabb titt i Celsiusbokhandeln och ett beslut att börja läsa fantasy på engelska, gärna Terry Brooks, gick jag hem sådär riiiktigt långsamt som bara jag kan göra. Sådär så man nästan hör folk bakom en svära i sina egna huvuden. Oooh how I love it.

Jag halkade fram genom Vasaparken med en kall flaska cola, och sol var det, och jag kom fram till att det här är en sån där dag då man nästan kan kräkas på hur uppåt jag är.

Allt tack vare solen, våren, minikjolen och en ovanligt krämig fetaost.