Jag undrar varför det är så.
Det kanske är så åt båda hållen. Inte bara så att jag är ett bihang i sällskap där min pojkvän är den bekanta. Kanske är det så också när ett gäng fnittriga tjejkompisar of mine har samlats runt köksbordet. Kanske är Oskar en alien då.
Varför är någons respektive endast någons respektive?
Visst finns det undantag. Men om man funderar, är det inte så att om nån har med sig pojk-/flickvän till en fest/middag/övrig tillställning så blir personen i fråga verkligen först och främst behandlad som en respektive, snarare än som en allmän ny person att lära känna.
Är det nån form av underlig respekt?
Är det nån form av blyghet?
Är det nån slags känsla av "dig känner jag nog redan"?
Är det nån slags känsla av "dig känner jag nog redan"?
Är det nån slags känsla av "dig behöver jag inte lära känna"?
Jag kan bli provocerad. Men sen kan jag fundera. Hur agerade jag själv sist jag träffade någons nya pojkvän? Och, sad to say, jag måste erkänna att jag var smått reserverad. Nästan undvikande. Tills han tog nåt slags första steg till kommunikation.
Varför i hela friden gjorde jag så??
Varför gör vi så?
Det känns stenålder. Primitiv mekanism.
Okej, vi gör en deal. Ni ger fan i det där i framtiden, så ger jag också fan i det där i framtiden. En person är en person. I alla fall tills man lärt känna varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar