onsdag 21 oktober 2009

Att kugga en tenta och starta en blogg.

Okej.

Jag är sjutton år och sitter på den snuskiga röda heltäckningsmattan i min källare tillsammans med M1, kanske också M2, och vi har snott en flaska gin från morfar och mormors matförråd (den ligger faktiskt fortfarande kvar därnere, undangömd bakom ett gäng kartonger och pappkassar fulla med sånt där som man inte vill slänga utan väljer att förvara just i en källare med snuskig röd heltäckningsmatta - men nu är flaskan förstås tom).

Vi lyssnar på Liam Lynch, Nationalteatern - och så småningom också Äppelkarters. Hata alla studenter. Jag har lärt M1 och M2 texten.

"JAG HAR INGET KÅRLEG, OCH JAG HAR INTE FYLLT ARTON ÄN"

(Jag drar säkert "skjut lill-babs-anekdoten för sjuttonde gången också, men det är en annan historia.)

Vi spyr galla över Uppsala, världens jävla lilla skitstad som utger sig för att vara världsmetropol, men som egentligen är så oändligt liten att alla egentligen känner varandra - åtminstone alla sjuttonåringar med stulna spritflaskor i unkna källare - och ingenting är någonsin särskilt överraskande.
Värst är studenterna. Uppblåsta, självbelåtna varelser utan cykelvett som tror att de äger stan, och på ett sätt har de ju rätt i det, eftersom de har tillgång till den på ett helt annat sätt. Vilket förstås är extremt orättvist.

"DET ÄR NÅNTING SOM ÄR FEL, OCH JAG VET VAD"

Och aldrig, aldrig någonsin ska vi inrätta oss i systemet. Vi ska inte ens bli kvar i Uppsala. M1 ska utomlands, M2 ska vart som helst bara hon slipper ha det som hon har det nu, och jag ska till scenskolan. Och någonstans där ska liksom livet börja.




Det har gått sex år. Jag har irrat runt i Sverige, hittat Oskar och flyttat tillbaka. Jag bor 1.3 kilometer från mina föräldrar (samt heltäckningsmattan). Jag är student. Jag är lärarstudent. Utan cykelvett.
Jag finner det lustigt.

Jag upplever Uppsala utifrån parallella perspektiv. Jag har mina före-ögon och mina efter-ögon. Som två separata bildskärmar, med olika skärpa och färg.





Dessutom tyckte Tess att det var dags att ta upp bloggandet.


http://hem.bredband.net/appelkarters/mp3.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar