Sitter av nån underlig tvångsmässig anledning och kollar igenom alla UNT:s luciakandidater för i år, och konstaterar krasst och kaxigt att jag hellre har en ful röst men sjunger rent, än har en vacker röst men sjunger falskt åt satan.
Mamma pratade vartenda år förut om att hon skulle anmäla mig till luciatjofräset, och jag sa alltid lika vasst och surt till henne (gud förlåt mamma) att det fick hon absolut inte, gud vad töntigt och aldrig i livet att jag skulle ställa upp. Sen gick jag, nån månad senare, förbi glasdörrarna vid S:T Per-gallerian, där fotona på alla leende långhåriga kandidater satt uppe, och ångrade mig bittert.
Gud jag har varit ett sånt fjortissvin.
Men nu är jag snäll och trevlig!
(Jag vart faktiskt lucia i ettan på folkhögskolan. Fast det var mest konstigt. Jag stod där med händerna pressade mot varandra och hade handsvett, kände stearinet droppa mot näsduken på huvudet och undrade var jag skulle göra av mig själv, för man kan ju inte stå och fånle, men inte kan man se sur och allvarlig ut heller, så jag dumflinade mig igenom ett helt luciaframträdande. Och sen grät pappa.)
Nu har jag bestämt mig! Det blir nummer fjorton, som sjunger renast och pratar minst spydigt. Hon verkar inte überkristen heller. Yay.
Imorrn ska jag jobba supereffektivt med min minirapport. You'll see.
Dagens Oskar:
O: Lena, vad heter han den där gubben med akustisk gitarr? Han som gör jättedålig musik?
L: Vem?
O: Jomen han som ser sådär äcklig och smutsig ut.
L: Lars Winnerbäck?
O: Just ja, han. Fan vad han suger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar